När man är mitt i klimakterieträsket kan det vara svårt att förstå hur man ska kunna hitta tillbaka till sig själv.
Personligen var jag både rädd och orolig.

Var detta min nya verklighet?!

❗️URUSEL sömn
❗️likgiltighet
❗️nedstämdhet
❗️oro & ångest
❗️försämrad självkänsla & sänkt självförtroende
❗️försämrat minne
❗️en mängd oväntade fysiska symptom som t.ex massivt håravfall (på gränsen till kala fläckar), utslag, ögonvaglar, oväntad smärta & värk, förändrad kroppslukt och urinvägsinfektion.
❗️att träningen var åt fanders kan tyckas litet i sammanhanget, men det var gigantiskt för mig, som alltid kunnat använda träningen som en pålitlig stressventil.

Det hjälper ju inte direkt att minskade östrogennivåer leder till ett ökat stresspåslag OCH ett ökat katastroftänk…
😳

Inte förrän jag hade kravlat mig ur de djupaste träskhålen, förstod jag hur långt ned jag faktiskt hade hamnat.
Jag, en kvinna i mina bästa år, med både träningen, maten, yogan & de mentala verktygen på plats.

Previous
Previous

KLIMAKTERIEAKTIVIST - JAVISST!

Next
Next

ÖSTROGEN - KVINNANS SUPERPOWER